Idag har vi varit på begravning - det var Henkes mormor som begravdes... Det är en sån konstig känsla som kommer i mig när det närmar sig en begravning - troligen e jag inte ensam om det... Alla gamla känslor från farmors begravning kommer fram ( det var min första och hemskaste) och man funderar o tänker...
Det är nåt man sällan pratar om - jag pratar heller inte om det... Men vi har ett enda liv och emellanåt blir man påmind om det och det skrämmer mig lite... Det kan ju gå fort och det kan gå sakta, man kan va ung eller gammal och en massa olika sätt... Man kan bara inte förstå att ena dagen så finns man o nästa dag finns man inte mer...
Usch detta blir ganska flummigt känner jag... Men det är bara lite skönt att få ur sig det... Jag hoppas att vi alla kommer att leva livet o vara lyckliga så gott det går...
Vila i frid Annalisa!!! <3